klart att världen snurrar kring mig
med ett boostat självförtroende på gränsen till självgod
försöker jag hålla min självdistans på den yttersta gränsen.
drunknar i ord som förgyller min vardag.
inspiration att jonglera med en boll för mycket.
avund att inte kunna använda alla.
howlin pelle väcker min puls.
skriker igång mig inifrån.
trötta ögon vill hållas öppna.
för tänk om...
jag ska fixa mig ett eget entourage.
first in line. honored to introduce miss nikita loca.
hon heter egentligen något hela annat.
men tuffa nicknames slår allt...
nu har jag fått för lite sömn
så allt dravel är ett bevis på det.
god morgon och god natt.
ett tu tre
så vad är nytt?
allt det gamla. det i min dåtid.
åre rusade fram med alldeles för stor hastighet.
två underbara dagar med sol blir bra minnen.
för man vill ju bara minns det som är bra med livet.
väl?
skrivkrampen har infunnit sig. igen.
varken musiken eller umgänget får mig på humör att skriva av mig.
jag borde inte ens egentligen publicera detta.
en sambovecka har också rusat sig fram.
fylld av sömn och slöhet pga allt jävla nattjobb.
nattjobb som jag är förövrigt jävligt tacksam för.
för vem behöver inte pengar?
uppsala och nyss hemkommen. nästa 6 timmars väntan
för att lyssna på knappt 30 min med bra musik.
men jag ångrar inte en sekund.
följer man med in som entourage så får man livet serverat på ett fat.
eller iaf godis, brie, frukt och en väldigt annorlunda vegangryta...
så livet är bra.
men det är svårt att skriva när man är nöjd.
deppheten tränger alltid ut genom fingrarna men
glädjen går inte att skriva med läpparna.
fast saknad finns. likgiltigheten är borta.
men suget efter åre finns kvar. snart igen så...
ett tu tre.
rigael damar - cocaine
allt det gamla. det i min dåtid.
åre rusade fram med alldeles för stor hastighet.
två underbara dagar med sol blir bra minnen.
för man vill ju bara minns det som är bra med livet.
väl?
skrivkrampen har infunnit sig. igen.
varken musiken eller umgänget får mig på humör att skriva av mig.
jag borde inte ens egentligen publicera detta.
en sambovecka har också rusat sig fram.
fylld av sömn och slöhet pga allt jävla nattjobb.
nattjobb som jag är förövrigt jävligt tacksam för.
för vem behöver inte pengar?
uppsala och nyss hemkommen. nästa 6 timmars väntan
för att lyssna på knappt 30 min med bra musik.
men jag ångrar inte en sekund.
följer man med in som entourage så får man livet serverat på ett fat.
eller iaf godis, brie, frukt och en väldigt annorlunda vegangryta...
så livet är bra.
men det är svårt att skriva när man är nöjd.
deppheten tränger alltid ut genom fingrarna men
glädjen går inte att skriva med läpparna.
fast saknad finns. likgiltigheten är borta.
men suget efter åre finns kvar. snart igen så...
ett tu tre.
rigael damar - cocaine
en vecka är en oändlighet.
min skattkista är fylld av polly x-mas collection.
munnen blir vattnig av saffran, knäck och kanel.
tv:n är uppvärmd inför stundande super bowl XLII.
ge mig blitztaktiker, interceptions och långa susande pass.
juno förgyllde fredagen.
soundtracket rekommenderas å det grövsta.
favoriterna i firefox är sprängfyllda av vacker inredning.
jag vill ha lägenheten för mig själv. nu!
munnen blir vattnig av saffran, knäck och kanel.
tv:n är uppvärmd inför stundande super bowl XLII.
ge mig blitztaktiker, interceptions och långa susande pass.
juno förgyllde fredagen.
soundtracket rekommenderas å det grövsta.
favoriterna i firefox är sprängfyllda av vacker inredning.
jag vill ha lägenheten för mig själv. nu!
en vecka kvar till snön.
men flera veckor fram tills nu har gett mig så mycket.
men jag tar inte åt mig tillräckligt.
selektiv hörsel och ögon som uppfattar saker på ytan.
ord som tränger igenom och intryck som fastnar. når inte ända fram.
för jag är redan där. bland de vita vidderna.
lyssnande på lugnet. tittande på utsikten. njutfull.
barry louis polisar - all i want is you
the moldy peaches - anyone else but you