ett brev
jag vet egentligen hur jag hade tänkt att det här skulle börja. och med dom orden skrivna blir det en helt annan begynnelse. tanken var att ord skulle ge dig en tanke om vad jag känner. saker som jag sagt men ändå inte nått fram med. eller inte alls sagt men tänkt säga. för dig är jag, så vitt jag vet, din första stora kärlek. nya känslor du inte vågat använda som berusar din mage med fjärilar så fort jag ger dig en sådan där bra kyss som bara vi kan skapa. du vet precis vad jag menar. men du är inte min första kärlek. jag har älskat förr så känslan är densamma. du vet även att jag har dåliga perioder där kvalitetstid med mig själv går i första hand och minsta fel från omvärlden kan skapa raseri och stängda dörrar. nu har vi dock vårat lösenord. små enkla ord som: vi hade iaf tur med vädret, men solen har gått i moln. likaså motorden: nu lyser solen igen. med detta skrivet så vill jag få fram att även om du inte är min första så ska jag ge mig fan på att du är den sista. för så känns det nu. inga pauser i sikte. inga mörka moln. för du känner till mina mörkaste sidor. och det är nu jag börjat ta fram mina ljusa sidor. och föll du för mig innan så kommer du falla ännu mer när du får ta del av dom. det vet jag.
_________________________________________________
jag kanske säger lösenordet nångång.
jag kanske förstör våra kodak moments lite för ofta.
men jag är bra nu. jag sköter mig. jag har ordning på saker nu.
det är tack vare dig. bara dig.
hellre kan och vill. och så är det nu. jag både kan och vill.
jag vet att du har svårt för orden. undermedvetet fastnar dom. men inte mer.
du är min kärlek.
tro på det.
Kommentarer
Trackback