dagdrömmarens rike

knäna skakar. handlederna värker. ögonen tåras av farten. men munnen ler.
två år sedan sist. två jävligt långa år utan att få pressa vallan till maximum.
en liten versrad fick mig att toklängta tillbaka till uppkörda pister och disigt väder.
för bland allt det dåliga kunde solen lysa med sin närvaro och åkningen blev
kusligt underbar...

att sitta fastspänd med brädan.
blicka ut över landskapet.
se miltals med snöklädda vidder.
solen pickar på din panna och du får kisa för att få fokus.
på med dina goggles och järnet nerför...

bootsen klarar sig kommande år.
mina missionbindningar från -02 är i toppskick.
kläderna byter jag aldrig ut.
men nu bräda ska införskaffas.
kortare, flexigare och snyggare.
min vapendragare och trotjänare Atlantis har serverat mig väl och får vila på hyllan.



ord som värmer:
"hello! loved my julklapp! miss you.." - johanna

staind - outside
stone temple pilots - plush

på papperet skulle det bli en skön lång vila från sthlmsstress och kalla spår.
men med facit i hand likt alla andra julhelger så borde man veta långt i förväg att så blir aldrig fallet. de goda vännerna slöt upp som vanligt och i färd med att planera kvällarna blev ölen lite fler än beräknat och planerna rann ut i sanden. som så många gånger förr. men vi lyckades skapa en tradition med julbastu. som tur var kom inte alla inbjudna och vi sex som kom fick ändå trängas bland svettiga ryggar och farligt varma lampor i en bastu byggd för fyra. julafton blev en annorlunda väntan i år. alldeles för tidig julklappsutdelning fick timmarna efter kalle att kännas som tusen nålar. alla var dock överrens om att det var sofie och mickes fel. :) mormor kunde vi inte skylla på eftersom hon är död. klapparna var väl planerade och på det stora hela är jag väldigt nöjd. juldagens bojkott av harrys blev hemmagjorda charader och en mysig avslutning på okänd plats i en vit enplansvilla...

bästa julklappen var min amerikanska fotboll med märket wilson. oh yeah.
bäst charaden var martins hitlerhälsning och tummen ner för att förklara ordet lidl.
dock gillade jag joakims "kåt kassörska" och min egenkomponerade "johan skalar sin banan. önskar den va en kokuk."
bästa julmaten var mammas janssons frestelse. smarrigt god!


tillbaka i verkligheten.
två dagars jobb och sedan snöberedskap över nyår.
men jag får köra till jobbet i min bil iaf. lilla silverpilen...

snart dags för hemfärd till en patetisk stad, där majoriteten av
fylleskallarna hänger runt oasen, även kallad harrys.
detta äckliga tillhåll av patrask och avskum till folk.
tydligen ska det anordnas en homecoming-fest där imorgon.
jag spelar fjortis och utbrister i ett enda stort ORKA.
sen när alla stått och trängts i flera timmar så går man hem
och firar jul för att sedan återvända på juldagen och för
att trängas ytterligare i några timmar. fylld av falskhet och
allt för många: "men hej! det var länge sen. vi måste fika!"
eller klassikern: "vi måste höras av, ta mitt nummer".

så i år börjar bojkotten officielt. dags för egna traditioner.
jag är inte bitter. jag hatar bara folket från min hemstad.


såsar in ledigheten i sängen. som så många gånger förr efter en
"hård" nattvecka. naken och varm av datorns arbetande.
full av ny musik i öronen och nya upplevelser i ögonen.
rummet ska städas. sängen ska bäddas ren. stian ska skuras
och nyckeln ska gömmas...

bara för att jag kör hem med bil för första gången
så ska den fyllas till maxgränsen.
smutstvätt.
datorer.
oinslagna julklappar.
hemlig julklapp till J.
två bakfulla tjejer.
och min egna pappas kappsäck.

dags att äta. magen gör sig påmind...

angående förra inlägget.
lagom gammal. perfekt ålder.
men orädd var man när man var 8-9år.
odödlighetens dagar. skrubbade knän blev
omplåstring och sen ut bland äventyren igen.

drömde thailand och asfalt inatt.
orden påverkar mig psykiskt och tränger in i drömmarna.
orädd och vild. fullt ös på asfaltens hårda.
vaknade med näsblod och insnörjd i lakanet...ride or die...

ålderns tecken gör sig påmind.
man är räddare nu än då.
skrubbade och blödande knän mot asfalten.
stukade handleder och svanskotefall mot snön.
magplask och piskande slag i ansiktet mot stenhårt vatten.

men det är mitt liv. min smärta. min rädsla.
man är inte odödlig. men jag ska börja leva på gränsen.
pain is temporary - glory last forever...

senaste impulsköpet. j'adore...

duschmunstycket skrek ut sin ilska.
brännande strålar skållade min rygg och jag ville bara skrika ut av smärtan
som forsade nerför ryggraden och vidare ut genom bröst och hjärta.
de russinformade varma fingrarna parkerade handflatorna i ansiktet
för att för en sekund känna den slitna fasaden till ansikte.
en ansikte som vaknat med ett leende men som kommer somna med salt smak i mungipan.
handuken, vars frånvaro av mjukningsmedel, kändes som sandpapper
mot den lena huden. ett drag. ett drag till. blöd. blöd mera.
skrubba bort. riv bort. bort med den mjuka ytan. och om du inte dör så härdas du.
jag kommer sluta som ett enda stort skal av hårdhet.
tom på känslor. tom på allt...


i mörker och tystnad lever jag. mitt sanna element. jag tynger ner dina axlar.
sätter mig på dig så du får kippa efter andan.
och när du väl får in det efterlängtade syret i dina sönderrökta lungor
får du bröstet krossat och all luft förångas till ingenting.
dina ögon är blodsprängda. dina läppar blå. du behöver något som jag inte tänker ge dig.
så ligg kvar. slagen. övergiven. hycklad och äcklad av mörkret och tystnaden.
för jag har inte en tanke på att hjälpa dig...


så söv mig med slag.
kväv mig till medvetslöshet.
klös ut mina ögon.
fyll mina lungor med rök.
träng in mig i ett hörn och få mig att inse...

återigen en fadäs i lokalpressen.
återigen en sköld av taggar utåt mot alla onda ord.
om jag haft ett stålmannenemblem på bröstet så
hade orden bara studsat bort och iväg.
självklart får mina bruna bringa duga, för orden etsar sig
inte fast. men det är så lockande att sjunka till samma nivå
och ge igen med samma hårda onda ord...

allt är rörigt nu. livet. känslorna. kroppens ärriga minnen och framförallt alla tankar om framtiden.
jag behöver en stadig punkt.
inte ett ankare. inte heller en boj. och verkligen inte en flytring som får mig
att driva vidare ut på djupt vatten.
på helgerna har jag levt i min resväska. och med min resväska.
ständigt packad. ständigt i rörelse. ständigt leende. alltid hundra procent. alltid oavsett.


brist på sömn och drömmar sätter sina spår allt för väl.
konstant nattlig vakenhet blir till en dåsigt lugn vardag med slutna ögon vid fel tillfällen.
söver mig med sorliga texter om kärlek som gått förlorad.
bedövar mig med närheten av en gudinna med ögon som få.


snabbisar:
väntar med spänning om autopilot society ska komma med ett album eller inte.
måndagen blev bra i dubbel bemärkelse. date och resa till thailand.
blev hundbiten på jobbet. dock ingen fara.
bilen är lagad. men mammas bil går fint den med.
tycker att en viss lina borde flytta till sthlm. din kärlek finns ju här.
ska på bastuöl med jobbet imorgon.
har inte duschat idag.
och en viss erik borde se över kärlekslivet utanför tullarna och locka det hit.
shoppar sönder mitt kreditkort.


das ist alles.