dagdrömmarens rike

att lyckas förstöra.
på så kort tid, två så bra saker.
jag är för naiv.
för in- och omslingrad i en egen fantasiav drömmar och önskningar
att falla för lätt. blir att falla för hårt. till att falla mot ingenting som fångar.
och asfalten skapar stora blåmärken mot min nariga vinterhud.
jag ger mig paper cuts på allt jag rör vid och såren verkar aldrig riktigt läka.
för små ärr blir nya alldeles för lätt. fastän jag egentligen inte behöver gå de vägarna.

hud.navel.lukt och nikotin.
kyla.snö.värme och rus.
adjö för alltid?
en natt förändrar ingenting. naiv. samma korta intensiva väg alldeles för ofta.

jag stänger in mig i en bubbla av välmående. här är jag säker.
där finner jag skydd. men kommer någon för nära så spricker allt och jag
öppnar upp mig och blottar bröstet för att ta emot nådastöten.
alldeles för ofta.

så sluta fastna.
sluta upp.
bröstkorgssmärtorna var ofarliga.
så andas djupare och fortsätt att le mot världen.
du säger det till alla andra. varför säger jag aldrig det till mig själv?


"un sourire pour un meilleur monde"