dagdrömmarens rike

Götlaborg var en underbar flykt undan media. Även om jag tyvärr hamnade på första sidan där så kände jag mig rätt anonym på stadens gator och torg. Gammal vänskap är den bästa. Och jag längtar redan efter nästa gång. Kameran gick het. Tankarna exploderade i en kaskad av kakafoni och underbart summelsurium. (ska skriva det här inlägget utan att trycka på enter, vilket jag brukar ha en förkärlek till.) Om drygt två veckor återupptar vi våran gamla kompisblogg Karhula.blogg.se, dock under ett nytt namn vilket i skrivandets nu inte är klart.


nu bröt jag löftet. orden tog slut...


jag måste samla tankarna för allt snurrar i en snabb omloppsbana utan sikte på att landa. jag klarar inte att smälta intrycken och jag vet inte heller hur jag ska lyckas att klara den här veckan. hårda ord ikväll. hur blir dom imorgon? alla vänliga kommentarer. jag skapade en lavin som flöt ur händerna på mig. jag hade makten att föra den dit jag ville men den rann mellan fingrarna och helt plötsligt var jag david mot goliat. och den kampen var hård. och om den är sann borde jag stå som segrare ur den också...?

om jag blundar så skriver fingrarna sina egna ord. deras egen version av allt sopm hänt. därför stavfelen ökar och sluddrigheten tonas upp. kanske det är en sperhjälte förmåga att kunna skriva med slutna ögon. men vilka liv kan jag rädda då? alla som är och har varit i min närjet som berörs av det jag skapat. förlåt. det blev för stort. om jag bara insett. och visst. jag mår dåligt inombords. för det är ovisshheten som tar ut sin rätt.

med öppna ögon får hjärna sina ord sagda. eftertänksamheten. och återigen det sunda förnuftet och känslorna inombords. nu tar ögonen vid. så många rader. ctrl plus a. markera allt och låt det försvinna. jag skulle kanske ctrl + z:a mig tillbaka till den 14 nov...