dagdrömmarens rike

kalla det va fan ni vill.
med stapplande steg och trevande händer provar jag åter singellivet.
allt känns så nytt, så tillåtet och den förbjudna fruktet ges bort gratis
och den tar aldrig slut.
ungefär som utrymmet under en zigenarkjol.

sakta återkommer förmågan att forma ord.
sakta återkommer förmågan att uttrycka sig med ord.

jag förtränger känslorna som vill explodera inombords.
kväver dom med kvitton från alla impulsköp och snabbmatsdelikatesser jag beställer i överflöd.
när spricker bubblan, vem vet?
flykten från verkligheten har börjat.
jag springer med snabba steg från allt som vill göra ont och skada mitt psyke.
trapporna tar jag i två kliv, tågen tar jag med enkel biljett och flyget lyfter mig till säkerhet.
allt för att komma bort från det den jag älskar, men vill glömma.
för jag måste glömma. älska, glömma och förlåta.
så länge jag inte känner efter, kan jag le åt världen och den lilla sol
som med svagt sken lyser tillbaka och värmer min allt för torra och kalla vinterhud.

men för er som undrar.
vi bor kvar tillsammans. vi är bästa vänner.
vi har delat upp bo-ytan. vi bråkar inte.

malmö nästa vecka.
därpå värnamo.
ytterligare framöver göteborg.
men känn ingen sorg för mig...