för skrivandets skull
vilseledda grenar sträcker sig mot gråa skyar.
jag tar sats från svikten för att bräcka deras höjd.
med spretiga fingrar trevar jag i blindo.
en fast punkt som håller mig kvar.
ett krampaktigt grepp om ingenting.
jag kommer med regnet. för allt går bara neråt.
Kommentarer
Trackback