upplys mig
den vilda fantasin ebbar ut och ersätts med tankar bortom nuet.
ett felande ord blir till en lavin av farhågor som sätter sinnet i gungning.
ett ord uttalat på ett felande sätt blir till en våg som sköljer bort mitt leende.
mycket hav att utforska innan horisonten nås.
men mina steg bär mig inte ända fram.
mina famntag bär mig inte upp över ytan.
så jag sjunker...
genom ytskiktet skimrar solen annorlunda.
ljusets strålar bryts av och jag ser allt från håll djupt här nere.
jag trampar bland dy och leran växer sig fast.
slukar mig hel och äter upp mig inifrån.
ju mer jag kämpar desto tätare blir skiktet runt om mig.
hårdare. starkare. och utan syre tar allt slut.
jag fångar luften med giriga andetag.
det grumliga rinner av och alla bitmärken läker av sig själv.
ensam är alltid stark. det är kanske bättre utan.
men närheten och närvaron existerar bara med slutna ögon.
blickandes mot insidan av ögonlocken.
mörker. ljus. svart på vitt.
jag speglar mig med avsky och önskar allt annat.
så vem berör jag.
om inte dig.
distansen som inte kämpar för vår existens.
mil av timmar och minuter av längd.
en saknad som är mer än längtan efter något främmande.
men inte tillräckligt främmande för att inte veta dina brister.
men tillräckligt för att inte minnas din doft i mina händer.
livet som inte kämpar för vår existens.
dagar av saknad och saknade nätter.
ett avstånd som är mer en önskan om framtid.
men inte tillräckligt mycket framtid för att veta.
men tillräckligt för att leva i ovisshet.
så varför berör jag inte tillräckligt...?
david gray - say hello wave goodbye
Kommentarer
Trackback