dagdrömmarens rike

att lyckas förstöra.
på så kort tid, två så bra saker.
jag är för naiv.
för in- och omslingrad i en egen fantasiav drömmar och önskningar
att falla för lätt. blir att falla för hårt. till att falla mot ingenting som fångar.
och asfalten skapar stora blåmärken mot min nariga vinterhud.
jag ger mig paper cuts på allt jag rör vid och såren verkar aldrig riktigt läka.
för små ärr blir nya alldeles för lätt. fastän jag egentligen inte behöver gå de vägarna.

hud.navel.lukt och nikotin.
kyla.snö.värme och rus.
adjö för alltid?
en natt förändrar ingenting. naiv. samma korta intensiva väg alldeles för ofta.

jag stänger in mig i en bubbla av välmående. här är jag säker.
där finner jag skydd. men kommer någon för nära så spricker allt och jag
öppnar upp mig och blottar bröstet för att ta emot nådastöten.
alldeles för ofta.

så sluta fastna.
sluta upp.
bröstkorgssmärtorna var ofarliga.
så andas djupare och fortsätt att le mot världen.
du säger det till alla andra. varför säger jag aldrig det till mig själv?


"un sourire pour un meilleur monde"

Götlaborg var en underbar flykt undan media. Även om jag tyvärr hamnade på första sidan där så kände jag mig rätt anonym på stadens gator och torg. Gammal vänskap är den bästa. Och jag längtar redan efter nästa gång. Kameran gick het. Tankarna exploderade i en kaskad av kakafoni och underbart summelsurium. (ska skriva det här inlägget utan att trycka på enter, vilket jag brukar ha en förkärlek till.) Om drygt två veckor återupptar vi våran gamla kompisblogg Karhula.blogg.se, dock under ett nytt namn vilket i skrivandets nu inte är klart.


nu bröt jag löftet. orden tog slut...


jag måste samla tankarna för allt snurrar i en snabb omloppsbana utan sikte på att landa. jag klarar inte att smälta intrycken och jag vet inte heller hur jag ska lyckas att klara den här veckan. hårda ord ikväll. hur blir dom imorgon? alla vänliga kommentarer. jag skapade en lavin som flöt ur händerna på mig. jag hade makten att föra den dit jag ville men den rann mellan fingrarna och helt plötsligt var jag david mot goliat. och den kampen var hård. och om den är sann borde jag stå som segrare ur den också...?

om jag blundar så skriver fingrarna sina egna ord. deras egen version av allt sopm hänt. därför stavfelen ökar och sluddrigheten tonas upp. kanske det är en sperhjälte förmåga att kunna skriva med slutna ögon. men vilka liv kan jag rädda då? alla som är och har varit i min närjet som berörs av det jag skapat. förlåt. det blev för stort. om jag bara insett. och visst. jag mår dåligt inombords. för det är ovisshheten som tar ut sin rätt.

med öppna ögon får hjärna sina ord sagda. eftertänksamheten. och återigen det sunda förnuftet och känslorna inombords. nu tar ögonen vid. så många rader. ctrl plus a. markera allt och låt det försvinna. jag skulle kanske ctrl + z:a mig tillbaka till den 14 nov...

jag utnämner mig själv.
rikspucko.

emre var först. "ey mannen, sno inte våra tjejer".
somnade aldrig om för sms:en fortsatte anlända under huvudkudden.
vad har jag ställt till med?
full fart framåt. tänk på det...
hur stort och farligt kan det bli...?

tog mig mod att åka gröna linjen in till skraporna
där hjärta skulle kollas. blev en lungröntgen på köpet.
då ringde skåne.
hej vad fin du var på bilden.
åh nej. rikspucko. hur stort kan det bli?!
sen ringde expressen.
men blev lugnad. bara en lokaltvkanal.
"kan du skicka över efterlysningen och en bild på dig?"

ni vet att jag aldrig ser normal ut på en bild.
vad göra?

tänkte fly staden idag. bort till götlaborg.
säkerligen finns jag redan där...

gör jag mig till åtlöje för hela stockholm?
vad har jag gett mig in på?
jag hoppades att det skulle bli stort.
men såhär stort att metro vill publicera mig.
och om en stund fotografera mig.
jag som är den minst fotogeniska personen.
åtlöje, narr, hackkyckling. ja orden är många som snurrar runt.
oroar jag mig i onödan?
paniken sprider sig ut i armarna och jag låter
fingrarna knappa in det de kommer på. inte vad hjärnan vill säga.
panik.
men jag vill det här. jag ska fullfölja det.
är det mitt livsöde? först nybörjartur för att sedan sättas på prov.
är det en lätt förälskelse? och vad går gränsen för att bli en stalker?
nej men en stalker kan jag inte vara. hon var ju söt. och jag dansar ju...
magen gör ont. jag vet att det beror på hungern. men ändå ligger det
en sovande drake som väntar på att bli väckt så den kan härja fritt...

om planen går som den ska så lär ni läsa om mig i metro imorgon.
förhoppningsvis bara sthlmsupplagan. för att bli riksnörd vill jag inte bli.
jag är glad att jag har bil så jag slipper tunnelbanan.
dock väntar ett läkarbesök imorgon. och då måste jag placera min ända
på de skrangliga vagnarna som för mig hopplöst framåt mot citys skyline
och metroläsande resenärer...
panik.
vad har jag ställt till med.
men hennes ögon var så...och hon log så...

full fart framåt!

balansen.
å ena sidan vill jag bara iväg. bort från allt och alla.
säga upp allt. sälja allt. åka iväg till mina drömmars land.
å andra sidan vill jag vara kvar. bland ytlighet, främmande ögonkast och stressig citykärna.

balansen styrs av två saker.
känslan som finns i hjärtat.
och förnuftet som finns i hjärnan.
oftast vill dom inte åt samma håll. oftast...

men just nu. 22.48.
jag vill bara explodera i en helvetes symfoni av ilska och ondska.
och i samförstånd och hand i hand går känslan och förnuftet.
alla ägg i en korg.
rädda sig bäst man kan.
det är slut med allmosor.
nu är det mig mitt liv handlar om...

kvällen för övrigt var bra.
jag fick rummet städat och ommöblerat.
dags att leta ny lya med andra ord...

fucking jävla kuk åmål!

ikeatisdag.
söt tjej. shoppade med blond vän och blond väns dotter.
svarta stövlar. svart jacka/kappa. orange stickad mössa.
ögonkontakt till tusen.
jag samlade mod, men då var du borta.
var är du?

åter hemma från den förlovande staden värnamo.
rastlös men seg. glad men ändå dystert ensam.
moderskapets 60års fest var mer än lyckad.
självklart god mat när far beställer catering.
och självklart galet mycket alkohol när pappas kusin kommer på besök.
även om man inte vill tillbaka dit ner så kändes det ändå så skönt
att komma hem. hur kommer det sig?

häromdagen hade jag tusen ord jag ville få med här.
idag kämpar fingrarna frenetiskt för varje knapptryckning för att överhuvudtaget
kunna få fram några ord.
jag har troligen hamnat i en mellanvecka.
då allt går på daglig basis för man väntar med spänning på nästkommande vecka.

deppmusiken har övergått till rock. as always.
kussa ska flytta hem till värnamo.
jag överväger fortfarande flytt söderut.
min nya pärla till bil går utmärkt. måste dock döpa den.
sthlm har fått snö. äcklig och kall snö under arbetspassen.
vacker härlig snö under fritiden.

nej. fingarna får inte fram något.
jag hatar mellanveckor. ge mig en musa...